Muntlig förhandling

Bestämmelser om muntlig förhandling

Enligt 14 § i lagen om besvärsnämnden för olycksfallsärenden som trädde i kraft 1.1.2011 tillämpas förvaltningsprocesslagen vid behandlingen av ärenden i besvärsnämnden, om inte något annat föreskrivs särskilt. Bestämmelserna i 38 § i förvaltningsprocesslagen om muntlig förhandling i förvaltningsdomstolen på begäran av en enskild part gäller också muntlig förhandling i besvärsnämnden. Oberoende av vad som föreskrivs i 2 § 1 mom. i förvaltningsprocesslagen tillämpas i besvärsnämnden också de bestämmelser i 37 och 39―50 § i förvaltningsprocesslagen som gäller behandling och utredning av ärenden. De kostnader för vilka det enligt 49 och 50 § i förvaltningsprocesslagen betalas ersättning av statens medel ersätts av besvärsnämndens medel, med undantag av ersättning till ett vittne som åberopats av staten.

Enligt 37 § 1 mom. i förvaltningsprocesslagen hålls vid behov muntlig förhandling för att ett ärende ska kunna utredas. Vid den muntliga förhandlingen kan parter, myndigheter, vittnen och sakkunniga höras samt annan utredning tas emot. Enligt 2 mom. kan en muntlig förhandling begränsas så att den gäller endast en del av ärendet, så att endast parternas uppfattningar utreds eller så att endast muntlig bevisning tas emot, eller på något annat motsvarande sätt.

Enligt 38 § 1 mom. i förvaltningsprocesslagen ska förvaltningsdomstolen hålla muntlig förhandling om en enskild part begär det. Detsamma gäller för högsta förvaltningsdomstolen då den handlägger besvär över en förvaltningsmyndighets beslut. En parts begäran om muntlig förhandling kan avslås, om yrkandet lämnas utan prövning eller omedelbart förkastas eller om muntlig förhandling är uppenbart onödig med hänsyn till ärendets art eller av någon annan orsak. Enligt 2 mom. ska det som föreskrivs i 1 mom. inte tillämpas, om partsställningen för den som begärt muntlig förhandling baserar sig på medlemskap i en kommun eller ett annat samfund. I 3 mom. konstateras det att om en part begär att muntlig förhandling ska verkställas, ska han uppge varför det är nödvändigt att hålla muntlig förhandling och vilken utredning han kommer att framföra vid den.

Om rättspraxis i samband med muntlig förhandling

I regel sker rättegången skriftligen i ärenden som gäller den lagstadgade olycksfallsförsäkringen. Besvärsnämnden kan ändå hålla muntlig förhandling på begäran av den som söker ändring eller, i syfte att utreda ett ärende, på eget initiativ.  Trots begäran av den som söker ändring är det dock möjligt att låta bli att hålla muntlig förhandling, om besvären lämnas utan prövning eller om muntlig förhandling är uppenbart onödig med hänsyn till ärendets art eller av någon annan orsak. Muntlig förhandling behöver inte hållas, om det är mycket sannolikt att den inte skulle vara till någon nytta.

Artikel 6 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna tryggar i princip rätten för parter till muntlig förhandling, om en sådan inte är onödig av särskilda skäl. Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna har i sina domar tagit ställning till de grunder på vilka det är möjligt att avvika från att hålla muntlig förhandling. I flera av sina domar som gällt förmåner inom området för social trygghet har den ansett att den nationella domstolen inte har behövt hålla muntlig förhandling trots att en part begärt sådan, eftersom ärendet har kunnat avgöras utgående från skriftliga sakkunnigutlåtanden och annat skriftligt material. Dessa avgöranden har gällt sådana förmåner inom området för social trygghet beträffande vilka bevisningen har bestått av skriftliga läkarutlåtanden som getts in till domstolen.

I försäkringsdomstolens rättspraxis har det ansetts vara uppenbart onödigt att hålla muntlig förhandling för att t.ex. höra behandlande läkare som vittnen i fråga om orsakssambandet mellan skador och arbetsolycksfall, om det bland handlingarna redan ingår skriftlig medicinsk utredning som är ändamålsenlig och tillräckligt omfattande för att ärendet ska kunna avgöras, däribland ett utlåtande av behandlande läkaren. Likaså har det i försäkringsdomstolens rättspraxis ansetts vara uppenbart onödigt att höra vittnen angående sådana frågor där inga motstridigheter förekommer och väsentlig ny information inte medförs med avseende på bedömningen av det överklagade ärendet. Eftersom den som söker ändring kan lägga fram sina synpunkter i skriftlig form anses det i allmänhet vara onödigt att verkställa muntlig förhandling bara för att höra ändringssökanden själv.

Sidan har uppdaterats senast 04-11-2011 14:08